Igår gjorde vi vår favorit till fredagsmyset! En stor gratängform fylld med massa gottigheter som tacofärs, bönor, majs, paprika och smältost. På tallriken lägger man en klick tacosås och en klick crème fraiche och allt skrapas upp med nachos! Mumsigt! Det är bland det godaste jag vet!
Sätt ugnen på 225 grader. Stek köttfärsen i lite smör och tillsätt tacokrydda och vatten när färsen är brynd. Hacka paprikan i småbitar och låt steka ett tag med färsen. Häll av och skölj alla bönor och tillsätt i pannan tillsammans med majsen.
Lägg över tacoblandningen i en stor ugnsform och sprid ut i formen. Klicka ut smältost och crème fraiche uppepå. Vi brukar ta hela burken med smältost och nästan en hel burk crème fraiche. Häll riven ost över och stoppa i några nachos här och där.
Sätt in formen i ugnen ca 7-10 minuter så osten smälter och nachosen får lite färg. Ställ fram en skål med nachos på bordet tillsammans med valfri tacosås och crème fraiche. Lägg upp varsin tallrik eller ät direkt från formen! Varsågoda och njut!
1 juli 2019 Onshi-Hakone Park i Japan Sebastian gick ner på knä, tog fram en liten ask och frågade: ”Vill du gifta dig med mig?”
Ja, Sebastian friade när vi var i Japan! Jag blev först väldigt överraskad men svarade så klart ja! Här är vår lilla berättelse:
Vi hade varit i Japan några dagar och umgåtts med min syster och hennes man varje dag. Den dagen vi skulle aktivera våra Japan Rail Pass ville vi därför åka iväg någonstans själva. Sebbe hade en idé men sa inte vart vi skulle men jag litade på att han nog hade hittat något bra. Det var roligt att ha ett eget lite hemligt äventyr, tänkte jag.
Vi tog ett tåg till Odawara Station och därifrån tog vi oss vidare med en buss. Det var slingriga vägar som gick högt upp bland bergen. Det tog lite tid men det var väldigt mysigt att åka buss där. Det var så grönt utmed vägen hela tiden så man såg knappt bergen runt omkring!
Efter en stund kom vi fram till en liten by som heter Hakone. Det är välkänt för att ha en fin utsikt över sjön Ashi och om det är klart kan man se Mount Fuji. När vi kom dit var det dock molnigt, dimmigt och duggade till och från.
Vid hamnen såg vi stora skepp som används för sightseeing och vi såg den traditionella röda porten som leder vägen mot shinto-helgedomen högre upp på kullen.
Vi tog på oss våra kängor och gick utmed vägen mot parken. Det första vi möttes av var de höga träden och några väldigt hala stenar. Lite läskigt att gå i trapporna men det var så vackert!
Regnet kom och gick under tiden vi gick genom parken. Vi tog oss upp till utkiksplatsen men vi fick dock ingen vidare utsikt att titta på. Dimman låg väldigt tät över sjön så vi gick neråt igen för att gå vidare i parken.
Jag tyckte parken var så fin så jag hade fullt upp med att ta kort på allt runt om kring oss. Plötsligt så Sebbe att han kände sig nervös. Han gick ner på knä och tog fram en liten röd ask. Sen frågade han: Vill du gifta dig med mig?
Det här hade jag precis tagit kort på när Sebastian gick ner på knä och friade.
Jag blev först väldigt överraskad för även om jag kunde hoppas på att han skulle fria när vi var i Japan så tyckte jag inte det märktes något på honom. Jag tänkte att om han planerade något frieri skulle jag nog märka att han var nervös eller så. Bara det att vi åkte iväg själva till ett hemligt ställe gjorde ju mig misstänksam men han hade bara känts så lugn och trygg hela dagen. Jag blev också så förvånad över att han hade en ask. Har han redan köpt en ring till mig? tänkte jag. Det hade han inte men han hade lånat en ring från mitt smyckeskrin hemma för att han inte ville stå tomhänt.
När vi kom ut ur parken letade vi upp en restaurang för att fira vår förlovning med lite lyxigare mat. Vi hittade ett jättemysigt ställe med bra recensioner väldigt nära: Hakone Karaage Karatto. Deras special verkade vara Chicken Karaage, vilket är japansk friterad kyckling. Jag beställde en Karage plate och Sebastian tog en Curry Karage.
Samma vecka som vi kom hem till Sverige igen beställde vi våra ringar och nu precis före helgen fick vi hämta dem. Vi valde ringar i traditionellt rött guld och min har tre stenar. Jag tycker de är så fina! Jag kommer aldrig vänja mig vid att ha en så fin ring på mig!
I Sebastians ring står det Josefine 190701 HakoneI min ring står det Sebastian 190701 Hakone
Vi känner oss bara så lyckliga nu! Det är för alltid han och jag! Dåtid, nutid och framtid ❤ ❤ ❤
Igår tog vi sovmorgon och vilade ut lite extra efter de stora utflykterna dagarna innan. Vi åt frukost ungefär vid halv 10 och närmare klockan 11 gav vi oss iväg till Shinjuku för att se Tokyo Metropolitan Government Building.
Vi åkte upp 45 våningar till observationsdäcket. Denna gången var det inte så högt som molnen så vi fick en bra utsikt över Tokyo och de närmsta stadsdelarna.
När vi tillslut hade kommit ner igen, efter att ha stått i kö för hissen en stund, delade vi på oss för lunch. Sebbe och jag hittade en Ichiran-restaurang o närheten så vi gick dit för ramen igen.
Man betalar först sin mat via en maskin så får man biljetter för sin mat. Sen fyller man i ett formulär (finns både på japanska och engelska) om hur man vill ha maten, t.ex. om man vill ha starkt eller svagt kryddat. När det finns lediga platser visas man till ett eget bås där maten serveras. Vi rekommenderar det verkligen. Så smidigt och jättegod ramen!
Efter lunch kollade vi lite i butiker och sen gick vi till en park: Shinjuku Chuo Park. Först gick vi till parkens stora växthus och sen strosade vi lugnt runt i parken och njöt mest av att ta det lugnt.
Foto: Emma
På kvällen var jag och Sebbe i Akihabara igen. Vi testade karaoke och kollade in Animate, en 8-våningsbutik med anime-saker.
Neon Genesis Evangelion – themeroom
Ett stort utbud med låtar som man fick köa med en padda (nästan allt stod på japanska)
Klart de hade ABBA-låtar!
Min banansplit som bara bestod av vispad grädde, chokladsås och massa cornflakes!
Idag använde vi våra Japan Rail Pass igen och åkte till Kyoto. Tågresan tog ungefär 3 timmar.
När vi kom fram till Kyoto Station kunde vi ta ett annat tåg för att komma till Fushimi Inari-Taisha. Där finns en shintohelgedom på bergssidan och en gångväg genom hundratals traditionella portar. Vi kom en bra bit upp på berget men det var en lång bit kvar till toppen. Det skulle dock ta för lång tid för oss och vi ville hinna med att se lite annat också.
De här höga portarna fanns i början
Det var många trappor, oändligt många trappor!
Utsikten från punkten där vi tog en paus och sen vände
Efter detta tog vi ett tåg tillbaka till stationen och sen buss till Kinkakuji (den gyllene paviljongens tempel). Det var som en liten park man fick gå igenom så det var mysigt.
Efter detta tog vi bussen vidare till ett annat område. Vi gick igenom en park och in i en äldre del av staden där de hade små butiker och annat. Även här hittade vi en Gihibli-butik!
Vi tog oss tillbaka till stationen sen och innan vi skulle åka hem letade vi upp Ramen Street som ligger på 10e våningen i Kyoto Station. Sebbe och jag hittade ett enkelt ställe där vi beställde och betalade i en maskin utanför restaurangen och de kom snabbt med maten – så smidigt! Jättegott var det också!
The Feel Good Pineapple 